Varför så tysta om Sakineh, politiker?

Om en månad ganska så exakt har svenska folket sagt sitt, då vet vi om Alliansen får fortsätta regera eller om det rödgröna vänsterexperimentet ska ta sig an att leda Sverige.


Valrörelsen hittills har präglats av väldigt mycket retorik, väldigt lite politik och politiska förslag som man inte vet är på skämt eller allvar. När Socialdemokraterna i Stockholm kom med förslag om butlers i tunnelbanan hånades detta och alla fick sig nog ett gott skratt. Detta förslag blev även en fortsättning på debatten om RUT:s vara eller icke-vara. Butler och RUT, båda förslagen har en målsättning att man skall få mer tid till varandra och att man ska slippa ägna så mycket tid åt vardagssysslor.

Samtidigt som man i Sverige lägger förslag på hur man ska få tiden att räcka till så förs en kampanj i hela världens media. Kampanjen för iranska Sakineh som hotas av stening efter att hon ”erkänt” otrohet efter att hon piskats med 99 piskrapp. Nu har domen "mildrats" till hängning efter världens protester.

Aftonbladet är ett av de senaste medierna som uppmärksammar kampanjen Frige Sakineh och har nu stor special om den 43-åriga tvåbarnsmammans öde. De har en reporter på plats i Tibriz där Sakineh Mohammadi Ashtiani sitter fängslad. Mycket bra initiativ i svensk media. På specialsajten kan man även skriva under en protestlista som skall ges till Iranska ambassaden i Sverige. Dagens Nyheter skriver också om Sakinehs öde.

Men… media är inte valda för att föra en stark röst i utrikespolitiken och i frågan om mänskliga rättigheter. Det är politiker som i första hand borde föra denna röst utan att man ska behöva påpeka det för dem, de är valda för att syssla med politik. Varför ska inte detta även gälla mänskliga rättigheter utanför Sverige och Europas gränser? 


Jag skrev redan den sjätte juli om Sakinehs öde på debattsajten Newsmill. Där uppmanade jag politiker att agera i fallet Sakineh. Artikeln skrevs under politikerveckan i Visby, och möjligheterna att nå media med sitt budskap om Sakineh hade inte varit svårt om politikerna velat prata om henne och hennes öde.


Tystnaden har fortsatt. De jag hört agera i frågan är EU-minister Birgitta Ohlsson som ska tala på manifestation för Sakineh i Stockholm den 28:e augusti, det ska även socialdemokratiska riksdagskandidaten Tara Twana göra. Men resterande personer i den politiska sfären? Carl Bildt skrev på sin blogg den 13 juli om att dödsdomen i alla fall är uppskjuten och om att man ska följa utvecklingen. Sen dess har tystnaden från officiellt håll fortsatt, bortsett från enstaka inlägg på Bildts blogg.

Tystnaden från politikerna i Sverige är skrämmande. Intresset för politik är högre än vanligt då det är valår, och man kan då försöka väcka intresset för grundläggande mänskliga rättigheter som fallet Sakineh handlar om.


Politiker i ett demokratiskt land som Sverige bör tänka ett extra varv, att de ska vara lyckliga för att kunna uttrycka sin åsikt utan att bli torterade, leva med vem dem vill i kärlekens tecken och att de faktiskt kan bli valda av folket.

Varför säger inte politikerna något? Är det för att Sakinehs öde inte är en valfråga? Är man rädda för att förlora fundamentalisters röster den 19 september?

Frågorna är många, svaren är få.

Intressant?  
Fler bloggar om politik,  Sakineh, Val 2010, Iran, Massmedia.