Er politik bygger på stor okunnighet om hedersvåld, Miljöpartiet!

Miljöpartiets ungdomsförbunds språkrör Jakop Dalunde och Maria Ferm skriver idag en artikel i SVD där de välkomnar Birgitta Ohlsson till Miljöpartiet.

Birgitta delar, som jag tidigare skrivit om, mitt engagemang för de flickor och pojkar som blivit offer i hederns namn. Detta område är något som Miljöpartiet är helt inkompetent inom.

I Miljöpartiets förslag på området mäns våld mot kvinnor skriver de om hedersvåld.

”Mäns våld mot kvinnor som sker i hederns namn är ett allvarligt problem som kräver specifika insatser från samhället. Det är dock viktigt med ett icke-stigmatiserande perspektiv i fråga om etniska grupper.

Miljöpartiet vill att arbetet mot hedersvåld ska åtföljas med skärpt kunskap hos myndigheterna om maktförhållanden i fråga om etnicitet, kultur och kön. Det krävs ökade resurser till myndigheter för att kunna ge adekvat stöd till kvinnor med utländsk härkomst som söker stöd för utsatthet för våld. Det krävs även ökat stöd för förebyggande insatser, skyddande boenden, tolkar och informationsinsatser för myndigheter och ansvariga. I detta arbete är det viktigt att personer av utländsk härkomst som har kunskap i ämnet får ledande positioner.”

Jättefint skrivet men det finns en hel del grova fel om hedersvåld bara i denna lilla text. Låt mig ta dem punkt för punkt:

• Mäns våld mot kvinnor i hederns namn: Miljöpartiet verkar här inte veta eller har inte tagit fasta på att hedersvåldet inte passar in i den klassiska ramen av ”mäns våld mot kvinnor”. Hedersvåld drabbar både kvinnor och män – och förövarna kan vara såväl man som kvinna.

Ett exempel är tvångsgifte, där båda parterna tvingas in i äktenskap. Hedersvåld kan även utföras av en man mot en annan man. Ett annat exempel är ett hedersmord som skedde i Sverige där den drabbade var man och en kvinna var en av förövarna - hur har Miljöpartiet helt missat fallet Abbas? Sorgligt. Mycket sorgligt.

• Motsägelserna om etnicitet: Å ena sidan tycker man att man ska ha icke-stigmatiserande perspektiv i fråga om etniska grupper – sen tycker man att man ska skärpa kunskaper om maktförhållande i fråga om bl.a. etnicitet. Säger inte det ganska mycket emot varandra? Och OM det skulle vara så att hedersrelaterat våld är vanligare inom en viss grupp, skall man inte tala om det då för att man riskerar ”peka ut” folk? Då gör man ju hedersvåldsutövarna en tjänst och offren läggs åt sidan för att man är rädd för att tala klarspråk.

• Kvinnor av utländsk härkomst: Här glömmer Miljöpartiet bort pojkar och män som är offer igen. Dessutom hävdar man att det bara är kvinnor som inte är svenska som blir utsatta för hedersvåld vilket inte heller stämmer. Det är en generalisering och hedersvåld finns till viss del i svenska kulturer, dock involverar en majoritet av fallen i Sverige offer vars någon av föräldrarna är från ett annat land än Sverige.

• Utländsk expertis: I slutet av programtexten påpekar man att det är viktigt att personer med utländsk bakgrund får ledande positioner i arbetet mot hedersvåld. Jag sitter i styrelsen för Glöm Aldrig Pela och Fadime Föreningen och vet att expertisen inom området är blandad, det finns duktiga personer med såväl ”svensk” som ”icke-svensk” bakgrund. Och man kan fråga sig om det verkligen är den viktigaste bakgrunden, är det inte viktigare att man kan frågan? Detta gör också som att det låter som om ”invandrarna får ta tag i sin egen problematik” – vilket är mycket tragiskt.

Jag hoppas innerligt att Miljöpartiet gör en pudel och förändrar sina ståndpunkter inom hedersvåldsavsnittet. Med detta är det viktigt att de fyller sina kunskapsluckor och förstår varför nuvarande skrivelser är felaktiga. Hedersproblematiken är svår att förstå sig på och om man inte förstår sig på den kanske det är bättre att läsa på och skippa att föreslå åtgärder på ett område man inte kan.

Dessutom tycker jag det är än konstigt att Miljöpartiet, vars många medlemmar verkar anse att kön är en social konstruktion, kan acceptera en generaliserande skrivning om mäns våld mot kvinnor

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om hedersvåld, Miljöpartiet, Val 2010, Birgitta Ohlsson, Jakop Dalunde, Maria Ferm, Abbas Rezaii, politik.

Varför så tysta om Sakineh, politiker?

Om en månad ganska så exakt har svenska folket sagt sitt, då vet vi om Alliansen får fortsätta regera eller om det rödgröna vänsterexperimentet ska ta sig an att leda Sverige.


Valrörelsen hittills har präglats av väldigt mycket retorik, väldigt lite politik och politiska förslag som man inte vet är på skämt eller allvar. När Socialdemokraterna i Stockholm kom med förslag om butlers i tunnelbanan hånades detta och alla fick sig nog ett gott skratt. Detta förslag blev även en fortsättning på debatten om RUT:s vara eller icke-vara. Butler och RUT, båda förslagen har en målsättning att man skall få mer tid till varandra och att man ska slippa ägna så mycket tid åt vardagssysslor.

Samtidigt som man i Sverige lägger förslag på hur man ska få tiden att räcka till så förs en kampanj i hela världens media. Kampanjen för iranska Sakineh som hotas av stening efter att hon ”erkänt” otrohet efter att hon piskats med 99 piskrapp. Nu har domen "mildrats" till hängning efter världens protester.

Aftonbladet är ett av de senaste medierna som uppmärksammar kampanjen Frige Sakineh och har nu stor special om den 43-åriga tvåbarnsmammans öde. De har en reporter på plats i Tibriz där Sakineh Mohammadi Ashtiani sitter fängslad. Mycket bra initiativ i svensk media. På specialsajten kan man även skriva under en protestlista som skall ges till Iranska ambassaden i Sverige. Dagens Nyheter skriver också om Sakinehs öde.

Men… media är inte valda för att föra en stark röst i utrikespolitiken och i frågan om mänskliga rättigheter. Det är politiker som i första hand borde föra denna röst utan att man ska behöva påpeka det för dem, de är valda för att syssla med politik. Varför ska inte detta även gälla mänskliga rättigheter utanför Sverige och Europas gränser? 


Jag skrev redan den sjätte juli om Sakinehs öde på debattsajten Newsmill. Där uppmanade jag politiker att agera i fallet Sakineh. Artikeln skrevs under politikerveckan i Visby, och möjligheterna att nå media med sitt budskap om Sakineh hade inte varit svårt om politikerna velat prata om henne och hennes öde.


Tystnaden har fortsatt. De jag hört agera i frågan är EU-minister Birgitta Ohlsson som ska tala på manifestation för Sakineh i Stockholm den 28:e augusti, det ska även socialdemokratiska riksdagskandidaten Tara Twana göra. Men resterande personer i den politiska sfären? Carl Bildt skrev på sin blogg den 13 juli om att dödsdomen i alla fall är uppskjuten och om att man ska följa utvecklingen. Sen dess har tystnaden från officiellt håll fortsatt, bortsett från enstaka inlägg på Bildts blogg.

Tystnaden från politikerna i Sverige är skrämmande. Intresset för politik är högre än vanligt då det är valår, och man kan då försöka väcka intresset för grundläggande mänskliga rättigheter som fallet Sakineh handlar om.


Politiker i ett demokratiskt land som Sverige bör tänka ett extra varv, att de ska vara lyckliga för att kunna uttrycka sin åsikt utan att bli torterade, leva med vem dem vill i kärlekens tecken och att de faktiskt kan bli valda av folket.

Varför säger inte politikerna något? Är det för att Sakinehs öde inte är en valfråga? Är man rädda för att förlora fundamentalisters röster den 19 september?

Frågorna är många, svaren är få.

Intressant?  
Fler bloggar om politik,  Sakineh, Val 2010, Iran, Massmedia.

Birgitta: Hedersvåldoffrens talesperson i EU

Idag presenterade som de flesta vet Jan Björklund och Fredrik Reinfeldt Sveriges nya EU-minister: Birgitta Ohlsson. Äntligen får Birgitta ut sin rätt och jag vet att hon kommer vara en radikal röst i Europa och sticka ut bland alla konservativa gråa gubbar.

Birgitta har länge haft ett engagemang för frågor som rör hedersproblematik och verkligen varit en av de få politiker som lyft frågan till den reella politiska agendan. Hon har öppnat många människors ögon, vilket resulterat i ett stort engagemang i hedersfrågan i t ex. Folkpartiet.

Det är glädjande att Birgitta fått ett erkännande genom en ministerutnämning. Dock innebär utnämnadet att en stor press ligger på hennes axlar. Birgitta har alltid drivit frågor om jämställdhet och mänskliga rättigheter. Det handlar nu om att hon ska våga (och det tror jag hon gör) men även få resten av regeringens förtroende att vara framåt och radikal i viktiga frågor som rör mänskliga rättigheter. Konservativa kristdemokrater ska inte få stoppa hennes kamp för fri abort för alla europeiska kvinnor, oavsett nationalitet.

Hedersvåldets offer hoppas jag få en röst i Europa med hjälp av Birgitta. Hedersfrågan är något som länge glömts bort i EU:s byråkratiska system. Dagligen förtrycks, misshandlas, dödas, bortgiftes unga killar och tjejer runt om i Europa.

EU måste sluta blunda för dessa ungdomar, och även visa kraftfullt motstånd mot det hedersvåld som förekommer världen över. Acceptans för våldet skall vara lika med noll. Jag hoppas att Birgitta Ohlsson kommer vara den person som driver på frågan på EU-nivå, och får Europas ministrar och politiker att sluta blunda. Jag tror hon kan lyckas, för hon har öppnat många ögon i Sverige. Låt det bli ännu fler runt om i Europa.

Intressant?
Fler bloggar om utnämningen av Birgitta; Rasmus Jonlund, Niklas Frykman, Amanda Brihed och Gulan Avci.

Andra bloggar om: Birgitta Ohlsson, Folkpartiet, EU-minister, politik, hedersvåld och Europa.

Media om nya EU-ministern: Expressen, Aftonbladet, DN och Svd.

Integrationspolitiken kan inte komprimeras i burqafrågan!

Valårets första partiledardebatt är avslutad. En debatt som präglades av allt från jobb till miljö och skatter.

Integrationspolitiken behandlades ganska snabbt och handlade mestadels om burqabärandets vara eller icke vara i Sverige. Det är helt galet att man behandlar ett så stort ämne som integrationsfråga med fokus på ett sådant marginellt område som frågan om burqa är.

Jag är personligen inte någon anhängare av förbud av burqan för myndiga individer, däremot bör ingen minderårig påtvingas kulturella symboler av det slaget. Ett förbud av burqan skulle leda till motsatsen till vad jag vill att integrationspolitiken ska handla om. Det kommer handla om assimilering istället för ömsesidig respekt.

Med ömsesidig respekt menar jag självklart att man i Sverige respekterar mänskliga rättigheter och lagarna som finns oavsett om man är sverigedemokrat eller tror på Allah/Jahve/whatever. 

Kvällens debatt om integration var en besvikelse. Mona Sahlin vill att man ska "synas i förorten", senast jag kollade så var inte förorterna (vilket i den breda aspekten även borde inrymma Danderyd och Örgryte) ett bihang till Sverige utan snarare en del av vårt land.  Det är dessutom en stor skillnad på att synas i förorten och att verka för att förorterna skall få förbättrad status (då talar jag om utanförskapsområdena), att unga får en positiv inställning till framtiden och att arbete går före bidrag. 

Dock var Mona inte sämst i denna debatt, utan värst var det att inget parti faktiskt kunde komma med något konkret förslag på hur man skall bemöta integrationspolitikens framtida utmaningar. Alla partier borde få en fet bakläxa och komma tillbaka med konkreta förslag framöver.


Jan Björklund talade om vad Alliansen, med Nyamko Sabuni i främsta ledet, gjort för integrationen hittills. Men vad som ska göras framöver var det skrämmande tyst om. 

Integrationsdebatten i valrörelsen måste få ta plats och inte bara bygga på skillnader mellan invandrare & svenskar. Det måste handla om varför Sverige berikas av invandringen och hur vi kan ta del av ny kunskap från våra nya landsmän.

Det måste självklart handla om värderingar, men då ifrågasätta religionens återtåg i Sverige både genom islamska och kristna friskolor. Vi kan inte peka på en religion eller kultur som den onda, bara för att den är främmande.

Debatten ikväll fick mig att känna att engagera mig lite mer, för integrationen och mot enögda kostymnissar/tanter som tror att integrationen bara handlar om Mohammed när både Anna och Mohammed har lika stor del i integrationen i dagens samhälle.

Intressant? Fler bloggar om partiledardebatten, integration, Mona Sahlin, Jan Björklund, Nyamko Sabuni burqa och politik.

Provval 2009: Kryssa Saga!

Provvalet för Folkpartiet Stockholms stad är igång och jag kandiderar för Östermalm/Norrmalm.

Jag kandiderar på ett integrationspolitiskt mandat och jag hoppas att man inte "bara" ser mig som en ung kandidat bara för att jag är under 30 år utan som kompetent inom det som jag går på val på.


Anledningarna till varför jag kandiderar är främst för att Folkpartiet måste fortsätta utveckla integrationspolitiken. Det är en sak att reagera mot hedersvåldet och att istället agera. Jag agerar, arbetar ideellt med och hjälper utsatta dagligen.




Ett stopp av religiösa friskolor


Religiösa friskolor brukar försvaras av såväl liberaler som för att föräldrarna skall ha rätt att uppfostra sitt barn och därmed placera dem i skolor som arbetar i deras religiösa övertygelse. Med andra ord urholkar man barnets rätt att välja religion för att föräldrarnas rätt att tvinga på barnet sin religion tydligen är större. Galenskap.

Folkpartiet riks har backat lite väl mycket i frågan om religiösa friskolor, men jag hoppas att jag kan arbeta för att Stockholms stads Fp-avdelning skall arbeta hårdare emot religiösa friskolor och nyetablering av dessa. Stadens fullmäktige beslutar inte om ett totalförbud av religiösa friskolor, jag kommer arbeta för ett totalstopp skall vara Fp Stockholms linje om frågan dyker upp på riksplan.


Hedersproblematiken måste tas på allvar


• Familjehem med hederskompetens


• Utbilda social, polis och skola om hedersförtryck.


• Inga rundabordssamtal – skyddat boende!


Under våren släpptes rapporten Hedersrelaterat förtryck och våld i Stockholms stad som tydligt visade på att tusentals ungdomar i Stockholms stad lever i olika former av hedersförtryck. Efter detta offentliggjordes reagerade många och jämrade sig över att det är synd om de utsatta men ingen reell insats gjordes. För oss som arbetar med dessa ungdomar dagligen var det ingen överraskning att siffrorna ser ut som det gör, och vi arbetar varje dag för att färre ska behöva bli offer i hederns namn, och att de som redan är det kan fly därifrån till en tryggare vardag med kärlek och säkerhet.


Socialtjänst, polis, skola och medborgare. Alla har sin plikt att säga till och agera i de tillfällen då man misstänker hedersrelaterad brottslighet eller där offer för hedersbrott söker hjälp. Flickor och pojkar som söker hjälp behöver inte ett rundabordssamtal med föräldrarna, de behöver snabbare utredningar, hög sekretess vid omyndiga offer och skyddat boende i en trygg familj utan tradition av heder och våld.



Stockholm skall vara en stad för alla


Stockholm skall vara en stad där alla människor, oavsett bakgrund, skall känna sig trygga och hemmastadga. Det handlar om att staden skall vara levande, oavsett vilken tid på dygnet det är. Det innebär även att Stockholm skall vara en stad för alla, oavsett familjesituation, singlar, barnfamiljer och äldre är alla viktiga pusselbitar i stadens utveckling.


För att göra Stockholm till en stad för alla mig handlar det om att regler och förordningar skall förenklas och i vissa fall tas bort.


- Nattlivet regleras idag av en hel massa förordningar och regler. Det är klart att man i Stockholm skall få dansa natten lång om man så vill, om man vill att vår stad skall vara en världsstad. Finns efterfrågan ska krogen vara öppen till 5, helt enkelt.


- Föräldrar skall ha möjlighet att få tillgång till barnomsorg nattetid, och få tillgång till flera privata daghem för att deras barn skall få en så trygg uppväxt som möjligt. En ökad profilering mot t ex. estetisk verksamhet eller idrott skall vara möjligt även för barn i dagisåldern.



- Stockholm skall vara en regnbågsstad och alltid ligga i främsta ledet i frågan om öppenhet och krossande av förlegade fördomar. HBT-personer med bakgrund i hederskulturer skall fångas upp och stöttas, då de ofta är extra utsatta i dessa kulturer.

 - Äldre personer i Stockholm glöms ofta bort i politikens finrum. För mig, som ung, är det en självklart att äldre är en viktig del av staden. För mig är det viktigt att göra viktiga samhällsinstitutioner såsom bibliotek och samhällsservice finns tillgängligt även för de som inte har ork att ta sig så långt. Äldre skall inte dömas bort så fort de gått förbi pensionsgränsen, utan skall ha alla möjligheter att fortsätta sitt arbetsliv efter 65-årsdagen. De ska stöttas och uppmuntras av samhället om de väljer att göra detta.



Det var lite om vad jag skulle göra om jag fick möjlighet att förbättra Stockholm. Jag är 24 år, medlem i Fp & Luf sedan 2002. Jag har en bakgrund som 2:e vice förbundsordförande i Luf och är styrelseledamot i Glöm aldrig Pela och Fadime föreningen samt ersättare i HBT-liberalernas styrelse.

Aldrig mer bloggdöden...

Jag har saknat bloggen, men tiden har sprungit ifrån mig och jag skäms när jag ser hur dålig jag varit på att uppdatera bloggen. Skärpning på mig!

---

Den 9:e november hoppas jag att alla som vill och kan kommer förbi ett intressant seminarium om Hedersrelaterat våld och EU. Det anordnas av Glöm Aldrig Pela och Fadime Föreningen och Humanisterna. Intressanta talare utlovas, och glöm inte att det är föranmälan som gäller.

Välkommen till konferensen Hedersrelaterat våld, kulturrelativism
och EUs engagemang i dessa frågor

Det är 10 år sedan Pela mördades. Frågan om hedersrelaterat
våld är än mer aktuell idag. Parallellt med regeringens EU-konferens i
Stockholm arrangerar Glöm aldrig Pela och Fadime och Humanisterna
en konferens den 9 november 2009 om hedersrelaterat våld,
kulturrelativism och EUs engagemang i dessa frågor.
Tid: Måndagen 9 november 2009, kl. 18:00-21:00
Plats: A8 Bååtska rummet, Munkbron 17, Stockholm

Talarlista:
Saga Rosén styrelseledamot Glöm Aldrig Pela och Fadime
Christer Sturmark ordförande förbundet Humanisterna
Maria Hagberg ordförande Nätverket mot hedersrelaterat våld
Madeleine Sultan-Sjökvist lektor religionssociologi och forskare vid centrum för multietnisk forskning, Uppsala universitet. Författare till boken Vi blev muslimer
Philip Wendahl debattör, förtroendevald inom FP och HBT-rörelsen
Per Brinkemo journalist, författare till DUMPAD - den sanna historien om Ahmed Hassan Ali
Pernilla Ouis lektor och forskare vid Hälsa och samhälle, Malmö högskola
Oscar Hedin debattör och dokumentärfilmare, Sämre än djur
Cherin medverkande i filmen Sämre än djur

Medverkande organisationer:
Talajeh Nasiri från Kvinnors nätverk
Sedika Mohammadi från Iranska kvinnors kamp för frihet
Sousan Hejrat från Iranska kvinnofrigörelsen
Arhe Hamednaca utbildningsansvarig Elektra
Nima Dervish moderator
Jan Hammarlund musik - Flickan från bergen

Arrangörer: Riksföreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime och Humanisterna, i samarbete med Nätverket Mot Hedersrelaterat Våld.

Föranmälan krävs. Anmälan görs via ulrika.magnusson@humanisterna.se
senast 6 november. För mer information kontakta Saga Rosén 0738790501/ Ulrika Magnusson 0733686290 eller gå in på www.pelafadime.se och www.humanisterna.se

Alla är hjärtligt välkomna!
-----------

Återuppståndelse från digitala döden: Om censur och ungdomsförbund

Efter nästan ett års uppehåll så är bloggen tillbaka, invänta ny design och nya idéer. Det är på g.
Nu är målet att blogga varje dag i större eller mindre grad.
---

Flertalet medier rapporterar om att polismyndigheten har förbjudit poliser att engagera sig politiskt i sina hemkommuner i Västerbottens län. Detta för att öka förtroendekapitalet för poliskåren och allmänhetens syn på polisen.

Det är få gånger jag tar strid för facken i Sverige, men denna gång gör jag det och det är inte mer än rätt. Att man i Sveriges rättväsende vill lägga munkavle på sina anställda är inget som hör hemma i en demokrati. Polisens arbete går främst ut på att skydda medborgarna och försvara dess rättigheter.

Hur skall det gå till om de själva tas ifrån en av de grundläggande demokratiska rättigheterna, yttrandefrihet?

Detta ökar bara på glappet mellan medborgare och polis som ett vi och dem - och det bör stoppas.

Varför reagerar inte fler på dessa galenskaper än Polisförbundet? Mycket märkligt.

Nä, låt poliser vara medmänniskor och demokrater. Låt dem engagera sig politiskt.

---

Är nyss hemkommen från Liberala ungdomsförbundets kongress i Nässjö. Där valdes en ny förbundsordförande, vars namn är Adam Cwejman. Min första kontakt med Adam var under valrörelsen 2002 då vi körde telemarketingkampanj i Liberala ungdomsförbundet Väst. Jag hade Adam på min lista och bad honom komma förbi på en aktivitet. Inte visste jag då att det var en blivande förbundsordförande jag hade på andra sidan luren.

Efter att ha lärt känna Adam så tog det inte lång tid att förstå att Adam var ett framtidsnamn inom politiken. Adam är grymt smart, en riktig filosof och kommer att sätta Liberala ungdomsförbundet på kartan som det enda borgerliga alternativet till den rödgröna röran. Det är jag säker på.

Några fler godingar tog plats i förbundsstyrelsen. Lars-Johan Edström, mannen, myten och fakiren tog plats som 1:e vice förbundsordförande. Jag och L-J håller sällan med varandra politiskt men han kan verkligen beröra med hans politiska tal. L-J är grym på socialpolitik och kommer där att hålla Frida J Metsos fana högt.

I förbundsstyrelsen så gjordes en hel del nyval, många smarta människor. Speciellt vill jag nämna Rebecca Bakszt som delar mitt engagemang inom hedersvåld, integration och religionsfrågor. Hon är riktigt bright och doktorerar vid Karolinska Institutet. Becca rocks!

Christoffer Jönsson, uppväxt i skånska Bromölla, har satt miljöpolitiken på kartan i Luf och jag förväntar mig stordåd av honom i styrelsen. Det är han som kommer locka över miljöpartisterna till oss. Kom ihåg var ni läste det först.

Hannah Ström har ett stort engagemang inom de sociala frågorna, med fokus på barn som far illa. Det är viktigt i ett förbund där man diskuterar Systembolag i timmar, medan psykiatrin får några fjuttiga minuter i kongressens debattyra. Hannah börjar sin mandatperiod starkt genom en klockren debattartikel på Politikerbloggen om manlig omskärelse. Vi vann debatten på kongressen, nu ska vi vinna den i Sverige.

Slutligen vill jag nämna Jessica Presits, vi har aldrig lärt känna varandra riktigt men hon är en jäkligt bra tjej. Hon är den i styrelsen som helt klart kommer leda fajten mot Sverigedemokraterna både innan, under och efter valrörelsen. Hon är den som vet vad hon talar om på det integrationspolitiska planet och hon som gör rösten för humanare flyktingpolitik starkare i Skåne. Jessica är grym, helt enkelt.


Som vanligt var debatterna långa, intressanta, nördiga, humoristiska och galna såsom de ska vara på liberala ungdomsförbundets kongress.

De flesta striderna vann vi. Vi är emot Systembolaget, för en narkotikapolitik där brukarna inte ska jagas men där missbrukarna ska få vård, vi är emot omskärelse på småpojkar, vi har tagit bort biståndsmålet och har öppnat upp för organhandel.

De strider som jag är mest besviken över att vi inte vann var religiösa friskolor och språktest. Dock så tycker inte Luf något i det förstnämnda så det spelar ingen roll egentligen. Med en röst marginal föll mitt tilläggsyrkande om att mödomshinneoperationer inte skall genomföras i svensk vård, vilket resulterade i den fetaste reservationen på hela kongressen.

Politik är härligt, visionära kids likaså. Det är därför Luf är så roligt.

----
Intressant? Läs mer om: Luf, Polisen och politik